Till Anders i himmelen: Liljeholm, Ursula

Von Ursula Liljeholm

Denna bok tillägnas Anders Franzén, som lotsade mig genom mitt liv i 25 år. Det var Anders som med sin egen entusiastiska läggning tände min egen entusiasm, att skriva ned alla tankar och känslor och funderingar och till sist sammanfoga dem till detta resultat.

• Sprache: Deutsch
• Herausgeber: Books on Demand
• Erscheinungsdatum: 18. Dez. 2019
• ISBN: 9789178516636

Buchvorschau

POSTUMT

Denna bok tillägnas Anders Franzén, som lotsade mig genom mitt liv i 27 år.

Det var Anders som med sin entusiastiska läggning tände min entusiasm och fick

mig att skriva ned alla tankar, känslor och funderingar

som jag sammanfogat till detta resultat.

TACK, ANDERS.

Ursula Liljeholm

Pommern på Åland.

Till mina läsare.

Denna min första bok är en hommage till Anders Franzén, som under många år gjorde vår livsresa till en berikande och spännande upplevelse.

Jag föddes i Ostpreussen 1934 och lever sedan 1952 i det vackra Sverige. Jag har universitetsutbildning och har arbetat inom teknik och med gymnastik, gett språklektioner och även varit verksam inom sjukvården.

Måleri och fotografering hör till mina stora intressen. Resor till olika kontinenter har gett mig livsinsikt och lärt mig ödmjukhet.

Resarö juni 2006

Ursula Liljeholm

Resarö, dec. 1997

Min Anders.

Jag skriver till Dig i himmelen – för det är så länge sedan Du var på jorden. Flera år har gått sedan Du lämnade oss alla i en överraskande chock den 8 december 1993.

Jag trodde faktiskt under 25 långa år att Du var odödlig. En naiv tanke visserligen -- men den var på samma gång blandad med rädslan att mista Dig.

Innan Du gick bort bad Du mig att skriva denna bok. I flera år har jag försökt att infria mitt löfte – förmådde dock inte att göra det. Själssåret var för öppet fortfarande, hjärtesorgen för stor. Nu gör jag ett försök och hoppas innerligt att jag lyckas.

Måhända bearbetar man sorgen mera effektivt genom att skriva. Du uppmuntrade mig ofta att skriva mera. Mina många brev till Dig är ju ett bevis på att jag alltid behövde skriva till Dig. Det var så förlösande. Du blev ofta så väldigt glad över mina rader, teckningar och foton, resebeskrivningar och sagor.

Idag hittade jag en liten dikt Du hade fått av mig för många år sedan:

Du

Vad ger Du mig?

Värme. En ömhet

jag ej kan förklara.

Jag önskar att tiden stod stilla bara.

Jag skulle vilja krypa upp i Din famn

och tyst, tyst viska Ditt namn

(okänd författare)

När vi möttes första gången, på flygplanet mellan München och Stockholm, visste jag att våra liv var ämnade för varandra. Jag vill säga tack igen, ett varmt och innerligt tack för allt Du gjort för mig. Ingen på hela jorden har utvecklat mig som Du – ingen har gett mig så omfattande kunskap som du har gjort.

Ditt lugn saknar jag så, och Din alltid hjälpande hand. Fortfarande är det ofattbart att jag är utan dig. Fortfarande kan jag inte titta på filmen jag har om Dig. Men jag har kraft att lyssna på Din röst på tapen.

Mina tre katter ger mig kraft, styrka, sällskap och glädje. Jag är så innerligt tacksam, att Du fick träffa två av dem. De sökte sig alltid till Dig. Jag räddade deras liv.

Pussi, min tröst.

Så Du ser, mitt liv går vidare! Jag målar, skriver, läser, reser och i mina drömmar på natten är Du ibland väldigt nära mig på jorden. Avståndet är inte så omfattande – till himmelen. Din grav på Galärvarvet besöker jag ibland, och Ditt skepp besöker jag ofta. De har ställt dit ett litet bord där Du brukar få vackra blommor från min trädgård. Ibland stryker jag lätt över Din kind – Du hänger ju där på styrbordssidan av skeppet och ser ut över relingen.

Döden är ingenting.

Jag har bara gått in i rummet intill.

Jag är jag och du är du.

Allt vi var för varandra det är vi fortfarande.

Nämn mig vid mitt vanliga invanda namn.

Tala med mig på samma sätt som Du alltid brukade.

Ändra inte Ditt tonfall,

håll sorgen borta

skratta med mig

som vi alltid brukade

skratta åt vardagens små ting tillsammans.

Var med mig,

le med mig,

tänk på mig.

Bed för mig,

livets mening är densamma som alltid.

Ingenting har skett som förändrar detta.

Livet går vidare,

därför, att det måste gå vidare.

Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.

Jag finns där, alldeles nära

och jag väntar på min återförening med dig.

(Inte min dikt, har glömt poetens namn)

En dag före julafton 1997:

Ett lätt florsocker täcker min skärgårdsö: Resarö. Jag kommer ihåg våra båtutflykter till Din älskade ytterskärgård i alla år. Kommer Du ihåg, hur vi hittade en halv meter lång handgjord segelbåt vid en kobbe. När vi nakna upptäckte en ny ö den gången. Så lyckliga vi var ute i Guds fria natur.

Nu har jag bara minnena kvar – och jag är tacksam och lycklig över dem. Det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat. Jag kommer ändå alltid att innesluta Dig i mitt hjärta.

Jag hade en gång en båt...

Julafton 1997:

Lyckan

Vad är lyckan? Säg.

Lyckan är att ha blivit född

Lyckan är nyfallen snö

En nyutslagen ros

Ett efterlängtat brev

En bukett vitsippor om våren

En stekhet soldag på en segelbåt

En virvlande höstdag med storm

En diamantbeströdd sjöäng om vintern

En lugn kväll vid kaminen på landet

En baIlongfärd med blå himmel ovanför

En nystruken vit skjorta

En sammetslen nyfödd babyhand i din egen

En öm kram

En sprudlande vårbäck

Ett fång tulpaner från Holland

Ett nät fyllt med abborrar

En härlig konstutställning av gamla mästare

En nyutslagen krokus

En ny dag

En högmässa med orgelmusik

Ett brusande hav

En vit sandstrand i Mexiko

Nyplockade, doftande jordgubbar

Små fjuniga kycklingar

Nystekt strömming

Ett vackert barnansikte

Ett krulligt hår

Ett långt kärleksbrev

En ny vän

En givande bok

Mozarts musik

Ett grönt landskap efter regn

En resa genom vindistrikt

En bra film

En intressant pjäs

Humlans surr

En engelsk musical

En ny cykelhjälm i lila

Ett vänligt leende

Ett försonande ord

Förlösande rader

Lyckan är mycket!

Gamla minnen

Fotoalbum

Livets framfart Ett fågelbo

En gympalektion med barnskratt

Åsynen av en kolibri på Jamaica

Ett par små trätofflor av minsta storlek

En gatlykta upplyst på kvällen

En stärkande sjöbris

En härlig skaldjursmiddag

Ett gott vin

Akvareller Gymnastik

En sömnig baby

En yrvaken katt

En flock djur

En Irlandsresa på våren

Passion

Glädje Väntan

Bröllop

Återigen lyckan!

Jag önskar Dig mycket av den!

1.1. 1998

Käre Anders

Ett nytt år har påbörjats i stor eftertänksamhet från min sida. Drygt fyra år av intensiv sorg ligger bakom mig – luttrande sådana. Nu viII jag sätta igång att få dem på pränt, alla mina brev till Dig under alla år jag skrev. Må jag ha kraft att göra det.

Allt har sin tid ~

att födas har sin tid

att dö har sin tid

att resa har sin tid

att glädjas har sin tId

att mötas har sin tid

att skiljas har sin tid

att vänta har sin tid

att förundras har sin tid

att lida har sin tid

att hjälpa har sin tid

att utvecklas har sin tid

att mogna har sin tid

att växa har sin tid

att förvandlas har sin tid

att arbeta har sin tid

att vila har sin tid

att leva har sin tid

att begrunda har sin tid

att beröras har sin tid

att fInna har sin tid

att musicera har sin tid

att skriva har sin tid

att läsa har sin tid

att leka har sin tid

allt har sin tid

att njuta har sin tid

att längta har sin tid

att utbildas har sin tid

att förunnas har sin tid

att fördjupas har sin tid

allt har sin tid

att helas har sin tid

att stärkas har sin tid

att älska har sin tid

allt har sin tid.

Må Gud aldrig

låta mig upphöra att förundras

att beröras

att älska.

(Se gärna även Bibeln: Salomos predikare 3: l )

*

Käre Anders! Snart har 24 år gått sedan följande brev skrevs till Dig.

Stockholm KS 1.3.74

Du Anders!

Blev mycket glad över Din bok – så nordisk Du är i Ditt val. Tack så hjärtligt för presenten. Har här på KS (Karolinska Sjukhuset - editors note) en liten patient som heter Anders. Han är 7 månader gammal, ligger i syretält. Vilka tragiska öden det finns. Anders, jag ber Dig att acceptera och förstå min önskan, att inte träffa Dig mera. Du är livserfaren, klok och förstår det säkert. Jag vill kunna ge mig hän med kropp och själ och det kan jag inte hos Dig. Då säger jag farväl idag. Jag vill vända min farkost mot okända kuster. Dessutom tror jag inte, att jag är psykiskt helt fri från min tyske exvän, veterinären Ernst från Ostpreussen, som friade efter 2 veckor – och sedan bedrog mig och svek mig.

Må nu nyckelpigan ge Dig mycket tur i livet – må Du ha stor framgång med Din bok och may God bless you...

Hälsningar Ursula

Redan efter 3 veckor möttes vi på nytt. Jag visste absolut inte vem Du var, och vem jag hade mött på planet mellan München och Stockholm, då Du presenterade Dig med Dina första ord:

- Goddag, jag heter Anders.

Inte förrän efter vårt första privata möte hemma hos Dig på S:t Eriksplan 1, över en skaldjursmiddag, där Du gav mig din blåa, fina bok på spanska, som rörde Ditt livsverk, visste jag vem Du var.

Du var en mycket upptagen man – och upplyste mig mycket tidigt, att jag inte fick plats i Din almanacka... Varpå jag gav Dig rådet att skaffa en almanacka till. Du följde mitt råd och så plötsligt fanns det plats för mig.

Under våra många år tillsammans har Du sparat alla mina brev. När jag nu tar fram dem igen, flera år efter Din bortgång, minns jag med tacksamhet all den tid Du gav mig – och all den tid jag tog mig att skriva till Dig. Att jag orkade!

Man